Prolog AUGUST STRINDBERGS BARNDOM Under mitten av 1800-talet skedde en rad förändringar. Många nya uppfiningar och den ökande folkmängden gjorde att jordbrukssamhället förvandlades till ett industrisamhälle. Lika snabbt förändrades dock inte den litterära sidan. Författarna var inte kapabla att beskriva det nya samhället med alla dess problem och upplevelser på ett riktigt sätt. Böckerna var mer högtidligt skrivna. De lämpade sig för "högläsning vid kvällslampan" och riktade sig mer till präster och borgare. En proletär hade svårt att känna igen sig i böckerna. En rad förändringar skulle komma, som exempel kom den första obligatoriska skolan 1842 men de stora förändringarna skulle komma långt senare. Carl Strindberg var ångbåtskommissionär och hade det ganska gott ställt. Han gifte sig med Ulrika Norling, som då arbetade som hembiträde. De fick tre barn. Deras tredje son fick heta August... August var tidigt intresserad av litteratur. I skolan blev han ofta kallad för "läsaren" för att han läste så mycket böcker. Han satt nästan alltid hemma och läste läxor. Han stod mycket nära sin mor, Ulrika. Han tyckte mer om sin mor än någon annan. Sorgligt nog dog Ulrika när August bara var 13 år gammal. Han sörjde henne länge och det blev inte bättre av att Carl gifte om sig med deras hushållerska. August kom ofta i gräl med henne. August började umgås med folk för att kunna vara borta från hemmet så mycket som möjligt och slippa ifrån styvmodern. Han träffade många nya människor, bla. en 15 år äldre kvinna. Hon var anhängare av den rosenianska tron på Gud. Strindberg följde ofta med henne till möten och så småningom blev han upptagen i församlingen. Både det att han blev "frälst" och konfirmationsläsningen gjorde honom mycket "syndamedeveten". Det skulle komma att påverka hans sätt att skriva senare i livet... 1. STRINDBERGS GENOMBROTT Efter studierna på gymnasiet, fortsatte Strindberg att studera på universitetet i Uppsala, 1867. August skrev sin första bok några år senare. Boken fick namnet "Fritänkaren" och gavs ut under pseudonymen Härve Ulf. "Fritänkaren" handlar om studenten Karl som ifrågasätter allt och alla, hans vänner, prästen i hans hemsocken och sin far. Det hela slutar med att Karl mister sin älskade, prästens dotter, skolplatsen och allt annat. Det sista han säger i boken är att han reser till "landet på andra sidan västerhavet, där frihetens vagga står". Boken var en skildring av Strindbergs egna tankar och konflikter, personerna i boken var personer som fanns runt omkring honom. "Fritänkaren" var egentligen Theodore Parker, som var en frikyrklig predikant från USA. På sina lediga stunder arbetade han som folksollärare och informator. Han intresserade sig mycket för konst och dikter, men han tog aldrig någon examen. 1872 avbröt han sina studier helt och sökte arbete på kungliga biblioteket i Stockholm. När han fick tid över skrev han. Samma år, 1872, gav han ut dramat "Mäster Olof", men det blev ingen vidare succé, inte än på ett bra tag. Skådespelet handlar om Olaus Petri, som levde under Gustav Vasas tid. Olaus gjorde, liksom Strindberg, flera förändringar i samhället. Strindberg visste att det var flera förändringar på gång men han visste inte hur det skulle visa sig. Hans osäkerhet återspeglas i Olaus tankar och handlingar. Allteftersom han skrev, blev historien mer och mer olik verkligheten. Detta mötte hård kritik. Ingen teater ville spela upp dramat, man sa att den "drog ned" de svenska historiska minnena. August tog det hårt att hans skådespel inte uppskattades. Han skrev inte på ett tag utan irrade runt från arbete till arbete och brottades med svåra bekymmer. Ett tag arbetade han som telegrafassistent i Sandhamn. Under denna period när han arbetade träffade han många olika personer. Många av dem var offer för det system som fanns. August fick se mycket av samhällets baksidor, något som han senare fick mycket användning av i sina berättelser. När han hade fått tillbaka lite av sitt självförtroende förändrades han. All hans stridslust som han använt sig av i sina böcker fanns kvar fast nu var den ännu starkare och han började skriva en rad böcker, pjäser och dikter. 2. EN NY EPOK 1879 skrev han Röda rummet som i motsats till Mäster Olof möttes med stor entusiasm. Röda rummet är en berättelse om vad reportern Arvid Falk upplever när han ska skriva om samhället i sin tidning. Strindberg berättar om det samhälle han mötte då han var ute och arbetade. Han berättar om hur dåligt allt fungerar men han gör det med friskhet och humor. På ett ställe i Röda rummet står det om skådespelaren Falander som klagar över ett förspillt årtionde, då han väntade på att få en roll. "Han var tjugo år, då han gick in vid teatern... Tio år gick innan han fick sin roll och då lyckades han - genast. Och då höll han på att bli galen över sina förspillda tio år, och då blev han ursinnig över att detta icke hänt för tio år se'n, och så blev han förvånad över att den inträffade lyckan icke gjorde honom lycklig, och så blev han olycklig." Med hans unika sätt att uppmärksamma och kritisera allt är det ingen som slipper undan hans anklagelser. Namnet "Röda rummet" kommer från det röda rummet på Berns i Stockholm där alla rika chefer åt sina middagar. När "Röda rummet" gjorde succé fylldes August med arbetsglädje och skaparkraft. Han började skriva ett otal noveller,dikter och uppsatser. Varje dag innan han gick till sitt arbete på kungliga biblioteket skrev han några timmar. Bland annat skrev han "Svenska öden och äventyr" som är en samling historier och dikter. Liksom alla hans tidigare verk skildrade den August egna åsikter och funderingar. (En gång sa han att en författare endast var en referent av vad han levat) Det blev början på en ny epok innom svensk litteraturhistoria. 1877 gifte August sig med den teaterintresserade finländskan Siri von Essen. Strindberg hjälpte, med all sin kraft, Siri att bli en skådespelerska. Han skrev hela pjäser helt och hållet bara för Siris karriär. Han skrev tex. komedin Gillets hemlighet, 1880. Skådespelet utspelas under medeltiden omkring år 1402. Huvudrollen är skriven för Siri. Tyvärr var hon ingen vidare begåvning och hon lärde sig aldrig att spela teater. Ingen uppskattade henne på scenen. Dessa motgångar gjorde August osäker på sig själv och fick honom att vantrivas i sitt hemland. 1882 bestämmer sig August för att lämna landet för att söka lyckan ute i Europa. I ett brev till sin gamle lärare i Uppsala skriver han "när jag slutat min kulturhistoria, vilket kommer att avslöja hela Svenska Nationen, går jag i landsflykt till Genéve eller Paris och blir författare på allvar!". "Det nya riket" kom ut under hösten samma år. Boken handlar om det nya rike som skulle växa fram ur det svenska bondesamhället, 1865. Strindberg anklagar personer och institutioner i detta samhälle. Med hjälp av tidningsartiklar, många som han själv hade skrivit, beskrev han förändringarna som ledde till ett helt nytt samhälle. "Det nya riket" fick mycket uppmärksamhet eftersom den så öppet smutskastade personer. Detta ledde dock ej till någon rättegång. Dåtidens människor tog inte lika hårt på kritik av personligheter som tex kritik mot religioner eller att skriva om "sexuella tabubegrepp". Månaderna innan han gav sig iväg från sitt fosterland, skrev han "Dikter". Hans starka känslostämmningar inför uppbrottet med sitt hemland visar sig tydligt i dikterna. Strindberg emigrerade till Frankrike för att sedan flytta till Schweiz. I ultandet uppmärksammas han mycket. Hans mästerverk Röda rummet, översätts till franska, italienska, danska och tyska. Ganska snart blir Strindberg populär även i utlandet. Han fick vara med i allt fler och fler interviuer och artiklar. August var också med i en diskussion om kvinnors egentliga plats i samhället. Strindberg ansåg att man skulle sträva efter att få en harmoni mellan människorna och naturen på jorden. För Strindberg var kvinnans förvärvsarbete utanför hemmet ett steg mot det onaturliga moderna samhället. Det ledde till stor uppståndelse, trots att Strindberg inte ville verka kvinnofientlig. Fastän det blev stor uppmärksamhet kring Augusts uttalanden, planerade han att utveckla grundidén till en bok. När det blivit relativt lungt i Schweiz blev idén verklighet. Giftas fick boken heta som handlar om äktenskapets betydelse och samhällets inverkan på äktenskapet. I ett kapitel skriver han några hånfulla ord om nattvarden. Det leder till att konservatister och präster åtalar Strindberg. August tvingas åka till sitt hemland för att befria förläggaren från allt ansvar. Väl hemma friar juryn honom från anklagelserna och Strindberg blir hyllad av släkt och vänner. Segern blev dock inte så långvarig för nu kom de konservativa krafterna på allvar i rörelse. August förlorar helt sitt goda rykte i Sverige och tvingas flytta. Han skulle aldrig mer kunna återvända som författare till sitt hemland. Trots att han friades från anklagelserna blev August sårad. Hans sätt att skriva ändrades helt. Först nu blir också förhållandet med hustrun allvarligt skadat. Något efter Giftasåtalet ger Strindberg ut en ny bok, Giftas II. De första kapitlet berörs inte av Augusts nya inställning. 3. Strindbergs självbiografier Ett tag efter Gitas II flyttade han fram och tillbaka från Schweiz till Frankrike. Hans förföljelsemani och misstänksamhet började försvåra livet för honom själv och för hans omgivning. Under denna tid gav han upp den sista tron han hade kvar på en gud vilket bidrog till att hans rykte försämrades. På den tiden var det en självklarhet att tro på en gud. Samtidigt som allt det hände fick Strindberg ett behov av att överblicka sina liv och sina tillgångar. Det var då han skrev Tjänstekvinnans son. De två första delarna gavs ut år 1886, den tredje år 1887. Den fjärde delen gavs inte ut förrän 1909. Titeln fick Strindberg från sin barndom och moderns enkla ursprung. I boken använder han inga riktiga namn, förutom huvudpersonen som fick namnet Johan efter Augusts andranamn, eller bestämningar av orter. Han daterar dock händelserna riktigt efter sitt eget liv. Ändamålet med boken är inte "något självförsvar eller några bekännelser", utan att sammanfatta hans liv och ge ett motiv till hans handlingar. I början av 1887, efter två års "jäsningsprocess", var Strindbergs skaparkraft på topp. Han skrev Fadren samma år. Det är ett drama som utspelar sig i ett och samma rum inom loppet av ett dygn. Året efter skrev han Fröken Julie. Det skulle visa sig bli "ett av de lätt räknade svenska verk, som bildat epok i den allmänna litteraturhistorien", antagligen för att den är så naturlig. I berättelsen finns bara tre personer. Handlingen utspelas, liksom i Fadren, i ett rum under ett dygn. Det är en historia om vad som kan hända en midssommardag i ett herrgårdskök. Det var inte bara handlingen som var unik utan också rollernas personligheter. Fröken Julie är underklasskvinnan som erövrar och förödmjukar den aristokratiska unga damen, vilket var en viktig "typsituation" för Strindberg. 1892 skiljer Strindberg sig från sin fru. Frun flyttar med barnen till Värmdö, men det är inte slut med tragiska händelser. Samtidigt åtalas Strindberg för ärekränkning och misshandel av en dansk väninna till hustrun. Trots detta sorgeår fick Strindberg på nytt en stark skaparkraft. Han skrev, i början av 1892, sagospelet Himmelrikets nycklar. Samma år skrev han det sista skönlitterära verket på flera år, Leka med elden. I boken Bandet, 1893, tar han avsked från äktenskapet, familjen och allt annat. I maj 1893 gifter August om sig med den österrikiska journalisten Frida Uhl. Strindberg vistades under en tid hos Fridas morföräldrar i en liten bergsby vid Donau. Det blev en vilopaus för Strindberg som i augusti ett år senare återvänder till Paris. Med en kyss tar August avsked av sin fru, och de ses aldrig mer. Äktenskapet blev inte upplöst formellt förrän 1897. 1894 började Strindberg få psykiska besvär som höll i sig ända fram till 1896. "Jag är nervös lik en kräfta, som avkastat sitt ryggskal, retlig som silkesmasken, när den förvandlas". Så skrev han i en fransk tidskrift 1894. På nytt blev han religiös. Våren 1897 skrev August boken Inferno på franska. Där skildrar han sina upplevelser med en blandning av skräck och nästan munter nyfikenhet. Efter att ha skrivit tre böcker om infernokrisen bokstavligen sprutade det ut skrifter. Under åren 1898-1902 skrev Strindberg i genomsnitt fem dramer om året. Tex skrev han Till Damaskus, 1898. De flesta dock av något lägre klass än hans tidigare verk. 1901 inleder August sitt tredje äktenskap med den 30 år yngre skådespelerskan Harriet Bosse. Samma år skriver han dramat Ett drömspel. Det är ett skådespel olikt alla andra. Ett drömspel är uppbyggt som en dröm med de syner och händelser som ibland visar sig i våra drömmar. Direkt efter premiären på Ett drömspel, gav Strindberg ut en rad krönikespel. Bland annat skrev han Carl XII och Kristina. Efter åren 1901-1902 försvann Strindbergs skaparkraft mer och mer, dessutom fick August allt mindre möjligheter att få sina verk spelade på Stockholmsteatrarna. Han gick mer och mer tillbaka till att skriva romaner. Under våren och sommaren 1902 sammanfattar han en rad berättelser till Fagervik och Skamsund.(I verkligheten Furusund och Köpmanholm) Han gjorde även en utökad version tre år senare med samma namn. Några år senare skrev Strindberg sin sista pjäs, Stora landsvägen. Efter det beslöt sig Strindberg för att dra sig tillbaka. Under de sista åren bodde han i "det Blå rummet" som finns kvar än idag i Stockholm. Han avled den 14 maj 1912. Han hade velat ha en stillsam begravning, men trots att man ordnade sorgtåget tidigt på morgonen samlades fullt med folk för att hedra den bortgångne författaren. Strindberg var en av Sveriges mest framgångsrika författare, en av de få som lyckats få uppmärksamhet i utlandet. Han var hatad av många men älskad av fler och är det än idag. August Strindberg kommer att leva kvar för alltid i hans berättelser och skådespel...